ilovemens

jag kommer ihåg den där längtar, längtar efter mensen som alla andra i klassen hade fått ja till och med 2 år yngre vänner hade redan fått den där förbannade mensen. ett tecken på att man utvecklades och så var det ju också lite coolt att kunna slippa gymnastiken bara för att man hade mensvärk. ja alla kunde komma med den ursäkten ja i alla fall utan att ljuga... jag inbillade mig magsmärtor som kunde vara ett tecken på att den skulle komma, ja och tillslut gjorde den det och jag fick känna på hur mensvärk verkligen kändes.. på den tiden var det inte en sån kraftig värk och jag var mest lycklig och glad när den kom och jag slapp ljuga på gymnastiken..

Hade det varit idag hade jag bett till gud att få slippa denna hemska mens veckan, som för mig nu innebär smärtor i magen, ryggen, benen och ibland huvudet.. de första dagarna ligger jag i min säng och frossar i smärt lindrande tabletter och ångrar att jag längtade så efter något som gör varje månad lite jobbigare, men mens är ett sätt för kroppen att berätta att allt är som det ska och jag får ta och bita ihop och stå ut (alternativt, sluta vara rädd för biverkningarna för p-piller och se om det kan hjälpa mot smärtorna) ja en dag kommer den ju sluta att komma... den dagen kommer jag att vara glad.