Under rosen
Under rosen
Det finns ord som jag har lärt mig, inte mina egna, och som jag har uttalat likt ett mantra, från början en gång i månaden sedan allt oftare och oftare. Det är kraftsånger och styrkeord som hjälper mig se det vackra i att vara kvinna en gång i månaden trots hemska värkar. Det är magiska sångord som hjälper mig uppskatta mitt månblod trots mängden av det.
Alla de där orden som har kommit till mig från andra, har utmynnat i en å av egna ord, sånger och texter. De kommer till mig om natten i mina drömmar, vid frukostbordet, i badet eller närhelst de kan tänkas vilja ha min uppmärksamhet. De har blivit till poetiska texter, tankar och funderingar, recept på självhjälp, önskningar och visioner, alla samlade i en speciell anteckningsbok. Det ger mig kraft, styrka och inspiration att plocka fram mitt block med bilder och ord, speciellt vid de tillfällen då värken nockar mig och jag knappt orkar mer än att ligga i sängen och läsa.
Min mensvärk har alltid funnits där, nästan alltid lika stark och molande. Många är gångerna jag avskytt att vara kvinna och skrikande önskat mig till klimakteriet eller någon annan plats på jorden. Många är gångerna när jag absolut inte har förstått det vackra och poetiska med att blöda. Men faktum är, att hur jag än vrider och vänder på det, har värken hjälpt till att forma mig till den jag är idag och det i sin tur är livserfarenhet och visdom jag inte vill vara utan. Hade det inte varit för min mensvärk hade jag exempelvis knappast fått samma kroppskännedom i så unga år. Det blev bland annat tidigt en självklarhet att veta varför jag reagerar och känner som jag gör ett par dagar före mens samt att kyla och kalla bad får konsekvenser längre fram i månaden. Givetvis har det inte alltid varit roligt att behöva planera mitt liv med semestrar och dylikt utifrån mitt månblod men samtidigt har det blivit en styrka att kunna förutse och känna till.
Nästan aldrig har jag orkat iväg till skola eller jobb den första, eller de första dagarna utan jag har legat hemma med starka tabletter utskrivna. Förr kändes det inte så roligt men samtidigt lärde jag mig förstå att det var något just min kropp behövde. Tidigt lärde jag mig även att det var något högst naturligt att prata om med både mamma och pappa. De här dagarna brukade de köpa hem någon tidning till mig, samt lite godis eller frukt, då kändes det lite bättre och speciellt. Med åren har jag lärt mig att uppskatta och betrakta de här dagarna på ett annat vis. Även om jag ibland kan gå iväg till jobb ser jag alltid till att ta det extra lugnt samt lyssna fullt ut på min kropps behov. Jag ser dem som månadens lyxdagar. Har jag energi och vill cykla och dansa ser jag till att göra det, vill jag hellre begrunda och vara hemma ser jag till att göra det – läsa böcker och se filmer som finns på listan. Jag tar mig tiden till det jag kanske annars inte alltid kan göra. Nuförtiden gömmer jag inte undan bindor och tamponger i badrumsskåpet som jag gjorde förr utan jag har dem alltid framme till beskådan i en fin korg. Jag fyller på allt eftersom så att den alltid står redo och väntar på mig. Jag är säker på att jag kommer att göra samma sak för min dotter i framtiden, om jag får någon. Jag har bytt ut mina tabletter mot rogivande kamomill, det funkar för övrigt minst lika bra. Överhuvudtaget bejakar jag mitt månblod på ett annat sätt. Trots allt är det ju faktiskt det yttersta beviset på kvinnlighet.
Det finns ord som jag har lärt mig, inte mina egna, och som jag har uttalat likt ett mantra, från början en gång i månaden sedan allt oftare och oftare. Det är kraftsånger och styrkeord som hjälper mig se det vackra i att vara kvinna en gång i månaden trots hemska värkar. Det är magiska sångord som hjälper mig uppskatta mitt månblod trots mängden av det.
Alla de där orden som har kommit till mig från andra, har utmynnat i en å av egna ord, sånger och texter. De kommer till mig om natten i mina drömmar, vid frukostbordet, i badet eller närhelst de kan tänkas vilja ha min uppmärksamhet. De har blivit till poetiska texter, tankar och funderingar, recept på självhjälp, önskningar och visioner, alla samlade i en speciell anteckningsbok. Det ger mig kraft, styrka och inspiration att plocka fram mitt block med bilder och ord, speciellt vid de tillfällen då värken nockar mig och jag knappt orkar mer än att ligga i sängen och läsa.
Min mensvärk har alltid funnits där, nästan alltid lika stark och molande. Många är gångerna jag avskytt att vara kvinna och skrikande önskat mig till klimakteriet eller någon annan plats på jorden. Många är gångerna när jag absolut inte har förstått det vackra och poetiska med att blöda. Men faktum är, att hur jag än vrider och vänder på det, har värken hjälpt till att forma mig till den jag är idag och det i sin tur är livserfarenhet och visdom jag inte vill vara utan. Hade det inte varit för min mensvärk hade jag exempelvis knappast fått samma kroppskännedom i så unga år. Det blev bland annat tidigt en självklarhet att veta varför jag reagerar och känner som jag gör ett par dagar före mens samt att kyla och kalla bad får konsekvenser längre fram i månaden. Givetvis har det inte alltid varit roligt att behöva planera mitt liv med semestrar och dylikt utifrån mitt månblod men samtidigt har det blivit en styrka att kunna förutse och känna till.
Nästan aldrig har jag orkat iväg till skola eller jobb den första, eller de första dagarna utan jag har legat hemma med starka tabletter utskrivna. Förr kändes det inte så roligt men samtidigt lärde jag mig förstå att det var något just min kropp behövde. Tidigt lärde jag mig även att det var något högst naturligt att prata om med både mamma och pappa. De här dagarna brukade de köpa hem någon tidning till mig, samt lite godis eller frukt, då kändes det lite bättre och speciellt. Med åren har jag lärt mig att uppskatta och betrakta de här dagarna på ett annat vis. Även om jag ibland kan gå iväg till jobb ser jag alltid till att ta det extra lugnt samt lyssna fullt ut på min kropps behov. Jag ser dem som månadens lyxdagar. Har jag energi och vill cykla och dansa ser jag till att göra det, vill jag hellre begrunda och vara hemma ser jag till att göra det – läsa böcker och se filmer som finns på listan. Jag tar mig tiden till det jag kanske annars inte alltid kan göra. Nuförtiden gömmer jag inte undan bindor och tamponger i badrumsskåpet som jag gjorde förr utan jag har dem alltid framme till beskådan i en fin korg. Jag fyller på allt eftersom så att den alltid står redo och väntar på mig. Jag är säker på att jag kommer att göra samma sak för min dotter i framtiden, om jag får någon. Jag har bytt ut mina tabletter mot rogivande kamomill, det funkar för övrigt minst lika bra. Överhuvudtaget bejakar jag mitt månblod på ett annat sätt. Trots allt är det ju faktiskt det yttersta beviset på kvinnlighet.
Kommentarer
Trackback
