my very first bloodbath (MENS-SAGA) <3
Hej Linda och resten av Vulkan-gänget! Nu ska jag minsann bidra till The blood bible och berätta om min första mens, inte en rolig historia.
Det var i mitten av juli, sommaren mellan sjunde och åttonde klass. Alla andra hade redan fått mens och det kändes som om jag var den enda som inte fick ta del av plågan som tycktes vara det ENDA (ja alltså dom pratade faktiskt bara om mens, inget annat) mina vänner konverserade om. Jag hade ingenting att inflika och ingenting att klaga över, för jag var minsann ofruktbar och lika med oduglig ur tjejsnack-perspektiv. Nåväl, skolsköterskan hade några veckor innan skolavslutningen talat med oss häftiga brudar och berättat lite om mensen (måste inflika att jag var den enda som lyssnade, alla andra himlade med ögonen). Hon berättade bland annat att första menstruationen blöder man nästan ingenting! Att de flesta tjejer knappt märker att de ens har mens! "WOOOHO!" tänkte jag. Underbart att faktiskt HA mens men inte behöva bry sig, himla party! Så, nånstans där i mitten av juli vaknar jag upp i mitt rum och tänker att jag ska dra mig lite, du vet snooza, men icke sa nicke. Det känns lite kladdigt mellan benen och jag har ont i magen. I mitt sömndruckna tillstånd kopplar inte min hjärna dessa symptom till mens utan jag för handen innan för trosorna och BLÖÖÖÖÖH. BLOD. alltså verkligen, BLOOOOOD. Jag springer in på toaletten och ... ja, mens. Dock inte den rena,fina, försynta mens som skolsköterskan pratade om utan ett jävla blodbad. Ett blodbad som blöder sin väg genom nattbindor som om de växte på träd. Blodbadet varade i 6 dagar och på den sjunde dagen tänkte jag vila men nej, den fortsatte 2 dagar till bara för skojs skull.
Summa sumarum; död till alla skolsköterskor som inte informerar om att din första mens lika gärna kan vara ett rent helvete.
Det var i mitten av juli, sommaren mellan sjunde och åttonde klass. Alla andra hade redan fått mens och det kändes som om jag var den enda som inte fick ta del av plågan som tycktes vara det ENDA (ja alltså dom pratade faktiskt bara om mens, inget annat) mina vänner konverserade om. Jag hade ingenting att inflika och ingenting att klaga över, för jag var minsann ofruktbar och lika med oduglig ur tjejsnack-perspektiv. Nåväl, skolsköterskan hade några veckor innan skolavslutningen talat med oss häftiga brudar och berättat lite om mensen (måste inflika att jag var den enda som lyssnade, alla andra himlade med ögonen). Hon berättade bland annat att första menstruationen blöder man nästan ingenting! Att de flesta tjejer knappt märker att de ens har mens! "WOOOHO!" tänkte jag. Underbart att faktiskt HA mens men inte behöva bry sig, himla party! Så, nånstans där i mitten av juli vaknar jag upp i mitt rum och tänker att jag ska dra mig lite, du vet snooza, men icke sa nicke. Det känns lite kladdigt mellan benen och jag har ont i magen. I mitt sömndruckna tillstånd kopplar inte min hjärna dessa symptom till mens utan jag för handen innan för trosorna och BLÖÖÖÖÖH. BLOD. alltså verkligen, BLOOOOOD. Jag springer in på toaletten och ... ja, mens. Dock inte den rena,fina, försynta mens som skolsköterskan pratade om utan ett jävla blodbad. Ett blodbad som blöder sin väg genom nattbindor som om de växte på träd. Blodbadet varade i 6 dagar och på den sjunde dagen tänkte jag vila men nej, den fortsatte 2 dagar till bara för skojs skull.
Summa sumarum; död till alla skolsköterskor som inte informerar om att din första mens lika gärna kan vara ett rent helvete.
Kommentarer
Trackback
