Mens i Sudan
Det var 2001 och jag kom för första gången till Khartoum - Sudan.
Måste erkänna att jag var ganska nervös inför resan. Vetskapen om det islamistiska styret kombinerat med min relativa okunskap om både landet och islam gjorde det inte lättare. Jag hade dock blivit vänligt instruerad av mina Sudanesiska vänner om vilka kläder jag skunde bära; Kjol gick bra, men bara om den var lång. Kortärmat var också okej, men inga bara axlar.
Och nej, -jag skulle inte behöva bära slöja.
När jag så kom till Sudan hade jag väskan full av anständiga kläder. Jag hade t.e.x köpt en vit långkjol med en ordentlig underkjol för att undvika genomskinlighet och den använde jag flitigt den första tiden. Positivt överraskad traskade jag omkring i Sudans huvudstad helt ofredat, i bekväma kläder och mitt röda hår fritt slängande över ryggen. Men så hörde jag plötsligt en oroad kvinnoröst bakom mig. "You have red colour!" Jag tog mig om håret och svarade att ja, jo det har jag ju. Tänkte att hon, som bar slöja, kanske hade blivit provocerad av mitt utsläppta hår. "No, no, down there!" Hon pekade på min rumpa som mycket riktigt hade färgats röd av blod.
Där stod jag mitt på gatan i Khartoum, tillräckligt uppseendeväckande som det var men nu dessutom i mensblodig kjol och en 10-15 minuters promenad tillbaka till hotellet. Det förklarade jag uppskärrat för kvinnan. "Kom" sa hon och drog in mig i hotellet Le Meridiens foayé alldeles intill. Där inne var det svalt och det fanns mjuka fåtöljer att sätta sig i utan att någon sa ifrån. Och där, till min stora förvåning, tog sig Salma -som hon visade sig heta, helt sonika av sig sin slöja, gav den till mig och satte sigsnabbt ned i en fåtölj med sitt svarta hår blottat. Hon sa att jag skulle vira den om rumpan, gå tillbaka till mitt hotell och sedan skynda mig tillbaka med hennes slöja -hon kunde ju inte gå ut annars!
Och det var så vi blev vänner.
Måste erkänna att jag var ganska nervös inför resan. Vetskapen om det islamistiska styret kombinerat med min relativa okunskap om både landet och islam gjorde det inte lättare. Jag hade dock blivit vänligt instruerad av mina Sudanesiska vänner om vilka kläder jag skunde bära; Kjol gick bra, men bara om den var lång. Kortärmat var också okej, men inga bara axlar.
Och nej, -jag skulle inte behöva bära slöja.
När jag så kom till Sudan hade jag väskan full av anständiga kläder. Jag hade t.e.x köpt en vit långkjol med en ordentlig underkjol för att undvika genomskinlighet och den använde jag flitigt den första tiden. Positivt överraskad traskade jag omkring i Sudans huvudstad helt ofredat, i bekväma kläder och mitt röda hår fritt slängande över ryggen. Men så hörde jag plötsligt en oroad kvinnoröst bakom mig. "You have red colour!" Jag tog mig om håret och svarade att ja, jo det har jag ju. Tänkte att hon, som bar slöja, kanske hade blivit provocerad av mitt utsläppta hår. "No, no, down there!" Hon pekade på min rumpa som mycket riktigt hade färgats röd av blod.
Där stod jag mitt på gatan i Khartoum, tillräckligt uppseendeväckande som det var men nu dessutom i mensblodig kjol och en 10-15 minuters promenad tillbaka till hotellet. Det förklarade jag uppskärrat för kvinnan. "Kom" sa hon och drog in mig i hotellet Le Meridiens foayé alldeles intill. Där inne var det svalt och det fanns mjuka fåtöljer att sätta sig i utan att någon sa ifrån. Och där, till min stora förvåning, tog sig Salma -som hon visade sig heta, helt sonika av sig sin slöja, gav den till mig och satte sigsnabbt ned i en fåtölj med sitt svarta hår blottat. Hon sa att jag skulle vira den om rumpan, gå tillbaka till mitt hotell och sedan skynda mig tillbaka med hennes slöja -hon kunde ju inte gå ut annars!
Och det var så vi blev vänner.
Kommentarer
Trackback
