Match-mens
Jag har den pinsammaste mens-historien av alla...
Jag blöder alltid jättemycket när jag får mens, och när jag pluggade hade jag och några tjejkompisar ett volleyboll-lag som spelade på lokal nivå.
Vi var inte särskilt bra men hade alltid kul, och en gång deltog vi i en turnering där man spelade många matcher efter varandra och lagen slogs ut efter hand.
Det gick bra för oss, och svetten rann när det var dags för final, jag kände mig väldigt ofräsch men struntade i det eftersom vinnarinstinkten tog överhanden.
Det var en tuff match med många snabba bollar, och jag fick en smäll på handleden som gjorde ganska ont men det var ingen större fara.
"Är du okej?" frågade en av mina lagkompisar efter en stund när jag stod framför henne vid nätet en gång, och jag svarade "jadå, ni kör vi!" och trodde hon tyckte jag såg trött ut.
Sedan frågade domaren också och jag fräste irriterat tillbaka, tyckte att han skulle skita i det liksom.
Så vann vi matchen, och när vi hade tagit emot pokalen skrek jag ett glädjetjut och sprang ett ärevarv med den.
Då fick jag i ögonvrån syn på att mina vita strumpor var röda av blod, och upptäckte att jag hade fått sådan plötslig mens att det hade runnit från mina shorts längs benen.
"Alla trodde att det var från handen" försökte mina lagkompisar trösta, men jag ville bara gå under jorden.
/Camilla
Jag blöder alltid jättemycket när jag får mens, och när jag pluggade hade jag och några tjejkompisar ett volleyboll-lag som spelade på lokal nivå.
Vi var inte särskilt bra men hade alltid kul, och en gång deltog vi i en turnering där man spelade många matcher efter varandra och lagen slogs ut efter hand.
Det gick bra för oss, och svetten rann när det var dags för final, jag kände mig väldigt ofräsch men struntade i det eftersom vinnarinstinkten tog överhanden.
Det var en tuff match med många snabba bollar, och jag fick en smäll på handleden som gjorde ganska ont men det var ingen större fara.
"Är du okej?" frågade en av mina lagkompisar efter en stund när jag stod framför henne vid nätet en gång, och jag svarade "jadå, ni kör vi!" och trodde hon tyckte jag såg trött ut.
Sedan frågade domaren också och jag fräste irriterat tillbaka, tyckte att han skulle skita i det liksom.
Så vann vi matchen, och när vi hade tagit emot pokalen skrek jag ett glädjetjut och sprang ett ärevarv med den.
Då fick jag i ögonvrån syn på att mina vita strumpor var röda av blod, och upptäckte att jag hade fått sådan plötslig mens att det hade runnit från mina shorts längs benen.
"Alla trodde att det var från handen" försökte mina lagkompisar trösta, men jag ville bara gå under jorden.
/Camilla
Kommentarer
Trackback
