Kroppens mysterier
Kroppens mysterier äro oändliga. Med det sagt varnar jag känsliga läsare (medelålders män?) för fortsättningen.
Meningen med livet är att fortplanta sig. Det har min kropp förstått. När många andra basala funktioner är satta ur spel eftersom de sjuka vita blodkropparna tagit över min kropp, så sviker inte förutsättningen för förökning.
- Fantastiskt, det måste betyda att du är frisk, sa hoppfull vän.
Men just nu är det inte så bra, eftersom jag behöver mitt blod. Så jag äter blödningshämmare och får blodtransfusioner. Men jag fortsätter att föda Jello-kids varje månad. Kanske var det nästsista gången nu? Snart är jag en annan människa, utan fortplantningsmöjlighet. I samband med benmärgstransplantationen strålas jag, och kommer med största sannolikhet inom kort förvandlas från en fertil, fartfylld fräsching till en vallande, svallande klimakteriekossa.
Tanken svindlar. Det är sorgligt, men praktiskt. Har alltid haft enorm mensvärk. Och rikliga blödningar. De är snart ett minne blott.
Men att förlora fortplantningen, innebär det också förlorad femininitet? Vilken blir min nya identitet? Jag väljer att se det från den ljusa sidan. När mannen och jag åkte från sjukhuset på lillebrors ödesdigra treårsdag, ja efter att vi träffat min ALLvetande medicinman, bäste B, och fått beskedet om leukemin, då sa jag till min älskling: - Äntligen slipper vi oroa oss för oönskade graviditeter! Och så skrattade vi rått. Det är kärlek.
Meningen med livet är att fortplanta sig. Det har min kropp förstått. När många andra basala funktioner är satta ur spel eftersom de sjuka vita blodkropparna tagit över min kropp, så sviker inte förutsättningen för förökning.
- Fantastiskt, det måste betyda att du är frisk, sa hoppfull vän.
Men just nu är det inte så bra, eftersom jag behöver mitt blod. Så jag äter blödningshämmare och får blodtransfusioner. Men jag fortsätter att föda Jello-kids varje månad. Kanske var det nästsista gången nu? Snart är jag en annan människa, utan fortplantningsmöjlighet. I samband med benmärgstransplantationen strålas jag, och kommer med största sannolikhet inom kort förvandlas från en fertil, fartfylld fräsching till en vallande, svallande klimakteriekossa.
Tanken svindlar. Det är sorgligt, men praktiskt. Har alltid haft enorm mensvärk. Och rikliga blödningar. De är snart ett minne blott.
Men att förlora fortplantningen, innebär det också förlorad femininitet? Vilken blir min nya identitet? Jag väljer att se det från den ljusa sidan. När mannen och jag åkte från sjukhuset på lillebrors ödesdigra treårsdag, ja efter att vi träffat min ALLvetande medicinman, bäste B, och fått beskedet om leukemin, då sa jag till min älskling: - Äntligen slipper vi oroa oss för oönskade graviditeter! Och så skrattade vi rått. Det är kärlek.
Kommentarer
Trackback
