ett möte jag aldrig glömmer!
Det första som slog mig när jag tänker tillbaka på alla mens situationer man har varit med om genom åren var första gången jag skulle träffa mitt ex pappa. Jag och min förra pojkvän hade varit tillsammans i ca 1 år och jag skulle för första gången träffa hans pappa som bor 100 mil ifrån oss. Man är ju alltid lite små nervös inför första mötet med svärföräldrarna och det här kom till att bli ett möte jag aldrig kommer till att glömma!
Vi hade tagit oss från Luleå till Stockholm och allt var frid och fröjd, fram tills att jag kände hur magen vred till och jag förstod genast vad som var på gång. Jag visste från tidigare erfarenheter kring mensen att jag får väldigt lågt blodsocker, ibland så lågt att jag tuppar av. Jag skickade in min dåvarande pojkvän på Pressbyrån för att köpa något sött åt mig som jag kunde äta under tiden vi skulle åka med Rosalgsbanan till Åkersberga. Vi sätter oss på tåget och jag börjar trycka i mig godiset han köpte åt mig i förbyggande syfte, tills jag inser att han har köpt sockerfritt godis.
Vid den här tiden gör det så ont att jag knäpper upp byxorna i tron om att trycket från magen ska släppa lite, men inte det. Det gjorde så ont att jag visste inte vad jag själv gjorde men det måste ha liknat avancerad gymnastik, jag la mig tillochmed på golvet ! Tillslut var vi äntligen framme och jag rammlar i stortsett ut från tåget, fortfarande med ingen koll på vad jag gjorde.
I efterhand har jag fått berättat att jag har legat mitt på gatan med byxorna nere vid knäna och blottat hela rumpan för allt och alla. Mitt ex höll på att skämmas ögonen ur sig, men vad skulle han göra ? Jag var okontaktbar. Hans pappa får alltså lyfta mig in i bilen och jag blir nedbäddad i en säng hemma hos honom. Ca 2 timmar senare vaknar jag upp och har ingen aning om vart jag är. Jag kollade mig omkring och där satt dom, hela tjocka släkten. Det var minst sagt dålig tajming att få mens på.
Vi hade tagit oss från Luleå till Stockholm och allt var frid och fröjd, fram tills att jag kände hur magen vred till och jag förstod genast vad som var på gång. Jag visste från tidigare erfarenheter kring mensen att jag får väldigt lågt blodsocker, ibland så lågt att jag tuppar av. Jag skickade in min dåvarande pojkvän på Pressbyrån för att köpa något sött åt mig som jag kunde äta under tiden vi skulle åka med Rosalgsbanan till Åkersberga. Vi sätter oss på tåget och jag börjar trycka i mig godiset han köpte åt mig i förbyggande syfte, tills jag inser att han har köpt sockerfritt godis.
Vid den här tiden gör det så ont att jag knäpper upp byxorna i tron om att trycket från magen ska släppa lite, men inte det. Det gjorde så ont att jag visste inte vad jag själv gjorde men det måste ha liknat avancerad gymnastik, jag la mig tillochmed på golvet ! Tillslut var vi äntligen framme och jag rammlar i stortsett ut från tåget, fortfarande med ingen koll på vad jag gjorde.
I efterhand har jag fått berättat att jag har legat mitt på gatan med byxorna nere vid knäna och blottat hela rumpan för allt och alla. Mitt ex höll på att skämmas ögonen ur sig, men vad skulle han göra ? Jag var okontaktbar. Hans pappa får alltså lyfta mig in i bilen och jag blir nedbäddad i en säng hemma hos honom. Ca 2 timmar senare vaknar jag upp och har ingen aning om vart jag är. Jag kollade mig omkring och där satt dom, hela tjocka släkten. Det var minst sagt dålig tajming att få mens på.
Kommentarer
Trackback
