vardag när man har mens
Hej! De här blir ett tråkoinlägg. Ett riktigt tråko. Men seriöst. När man knappt fungerar som människa en gång i månaden så känns det befriande att få berätta det. För de dagarna skulle jag vilja basunera ut: Jag har mens, kan du hålla käft! Jag har mens, kan du krama mig! Hjäääälp.
Värre och värre blir det. Värre har det också blivit av p-ringen. Den fiffiga återigen kvinnliga preventivmetoden. Den planar ut sexlust och ökar humörsvängningarna kring mens. Tacka fan för att man inte vill ha barn då. Öh, det är en preventivmetod i sig. En vecka innan: flygplansmage, magkatarrskänsla i magen. Glömmer alltid vad det handlar om. Hur kan man glömma det från månad till månad.
Dag 1: ta ur ringen
Dag 2: sprängande huvudvärk med illamående
Dag 3: deprimerad, på gränsen till att ge upp fast under semestern har det varit bättre, har bara gråtit lite. Andra dagar när jobbet pågår kan jag ringa mamma och pappa på morgonen och bara böla (jag är 35...). Helt förtvivlad. Sen när jag oroat de så pass att deras dag är förstörd och de ringer tillbaka för å kolla läget några timmar senare, då har ju jag hämtat mig. De är i upplösningstillstånd fortfarande.
Dag 4. Bitterfittan vaknar. Är så arg på allt och alla, stort och smått. Kort sagt, vill spöa många. Hemskt men så är det.
Dag 5. Tillbaka till det normala. Bara några dagar kvar.
Puss, tack för mig och bra initiativ!
Värre och värre blir det. Värre har det också blivit av p-ringen. Den fiffiga återigen kvinnliga preventivmetoden. Den planar ut sexlust och ökar humörsvängningarna kring mens. Tacka fan för att man inte vill ha barn då. Öh, det är en preventivmetod i sig. En vecka innan: flygplansmage, magkatarrskänsla i magen. Glömmer alltid vad det handlar om. Hur kan man glömma det från månad till månad.
Dag 1: ta ur ringen
Dag 2: sprängande huvudvärk med illamående
Dag 3: deprimerad, på gränsen till att ge upp fast under semestern har det varit bättre, har bara gråtit lite. Andra dagar när jobbet pågår kan jag ringa mamma och pappa på morgonen och bara böla (jag är 35...). Helt förtvivlad. Sen när jag oroat de så pass att deras dag är förstörd och de ringer tillbaka för å kolla läget några timmar senare, då har ju jag hämtat mig. De är i upplösningstillstånd fortfarande.
Dag 4. Bitterfittan vaknar. Är så arg på allt och alla, stort och smått. Kort sagt, vill spöa många. Hemskt men så är det.
Dag 5. Tillbaka till det normala. Bara några dagar kvar.
Puss, tack för mig och bra initiativ!
Kommentarer
Trackback
