ilovemens

Året var 1990, det var Valborgsmässoafton, jag gick i klass 6 B och fick till min stora sorg min första mens. Jag svor över att vara tjej och försökte förgäves förhandla med Gud om att slippa eländet. Mamma fick inget veta men visste nog ändå. jag vågade inte köpa bindor utan tog från mamma eller, herregud, gjorde egna av toalettpapper! (Något som absolut inte skulle fungera idag då mensen är väldigt riklig).

Någon gång i klass 7 gjorde vår klass en cykelutflykt och jag hade ju givetvis mens just denna dag. När jag cyklade råkade min toalettpappersbinda hamna lite snett och eftersom jag upplevde det som obehagligt tog jag bort den och kastade papperet i diket längs med cykelvägen. Efter ett litet tag kommer vår lärare cyklande bakom mig och min kompis. I handen håller hon mitt blodiga papper och frågar:

- Har ni tappat något tjejer?

Jag skämdes som en hund men förnekade det hela. Aldrig att jag skulle ha erkänt att menspappret var mitt!

En dag i slutet av klass 7 får väl min mamma nog av blodiga trosor i tvätten och frågar mig om jag använder bindor överhuvudtaget. Skamset medger jag att så icke är fallet men efter denna lilla "konfrontation" lade jag av med toalettpappersvarianten och övergick till äkta vara.

Men den riktiga bindan var kanske inte alltid heller så bra, blodet kunde komma utanför den också vilket var något jag fick erfara på gymnasiet.

En eftermiddag satt jag ensam i datasalen och hade mens. Blodet flödade men jag hade glömt att ta med en extra binda och trodde väl att jag skulle klara mig. Helt plötsligt får jag en hemsk aning inombords. Jag reser mig upp och stirrar på stolen jag suttit på. Till min fasa ser jag att jag har blodat ner sitsen, en stor röd fläck har färgat ner tyget. I vild panik byter jag stol och gömmer den nerblodade längst ner i datasalen, vid bordet som ingen kommer att gå till hoppas jag. Sedan knyter jag min kofta runt höfterna och rusar till toaletterna där jag lägger in toalettpapper (favorit i repris!) ovanpå den blodiga bindan. Jag ser det som ett tillfälligt extraskydd. Efter detta går jag tillbaka till datasalen för att avsluta mitt arbete.

Under tiden jag gör det kommer en lärare in och tro det eller ej men han går ner till bordet som har den blodiga stolen vid sig! Jag ser i ögonvrån att han har upptäckt fläcken och att han tittar åt mitt håll. Han säger dock inget, tack och lov. Jag har hunnit stänga ner datorn och skamset skyndar jag mig bort från datorsalen och skolan för att snabbt gå hem till rena kläder och en ny binda.

Är än i denna dag rädd för att det ska blöda igenom.