ilovemens

Förra sommaren var jag och min bästa vän på stranden där vi bor. En liten lokal strand där alla känner alla. Jag hade mens men bekymrade mig inte så värst – förutom när en kille kom fram till mig och frågade vad man fick om man drog i snöret. Vadå för snöre undrade jag. Snöret mellan dina ben!

Det bästa med att ha mens är att man slipper använda kondom.

Det pinsammaste som hänt mig är när jag och min dåvarande (och första, ni vet) pojkvän skulle ha sex. Bådas första gång och jag hade ännu inte fått mens (jag var 14). Och vad händer? Jo efter själva akten är hela sängen full med blod. Utan att överdriva såg det ut som att någon eller något blivit slaktad. Jag blev livrädd, min pojkvän blev livrädd. Jag trodde hela jag gått sönder. Men det var min första mens.

Jag har den pinsammaste mens-historien av alla...
Jag blöder alltid jättemycket när jag får mens, och när jag pluggade hade jag och några tjejkompisar ett volleyboll-lag som spelade på lokal nivå.
Vi var inte särskilt bra men hade alltid kul, och en gång deltog vi i en turnering där man spelade många matcher efter varandra och lagen slogs ut efter hand.
Det gick bra för oss, och svetten rann när det var dags för final, jag kände mig väldigt ofräsch men struntade i det eftersom vinnarinstinkten tog överhanden.
Det var en tuff match med många snabba bollar, och jag fick en smäll på handleden som gjorde ganska ont men det var ingen större fara.
"Är du okej?" frågade en av mina lagkompisar efter en stund när jag stod framför henne vid nätet en gång, och jag svarade "jadå, ni kör vi!" och trodde hon tyckte jag såg trött ut.
Sedan frågade domaren också och jag fräste irriterat tillbaka, tyckte att han skulle skita i det liksom.
Så vann vi matchen, och när vi hade tagit emot pokalen skrek jag ett glädjetjut och sprang ett ärevarv med den.
Då fick jag i ögonvrån syn på att mina vita strumpor var röda av blod, och upptäckte att jag hade fått sådan plötslig mens att det hade runnit från mina shorts längs benen.
"Alla trodde att det var från handen" försökte mina lagkompisar trösta, men jag ville bara gå under jorden.

/Camilla

När jag var ganska ny på mitt nuvarande jobb skulle jag på ett ganska viktigt möte.
Vi satt i ett konferensrum, jag och en kvinnlig kollega och flera män.
Eftersom jag var ny ville jag gärna göra ett gott intryck på alla och vara så trevlig som möjligt, så en bit in i mötet erbjöd jag mig att fylla på kaffetermosen och gick iväg och fixade det.
Jag hörde att alla tystnade lite när jag gick ut ur rummet men tänkte inte jättemycket på det. När jag kom tillbaka såg jag en stor röd fläck på stolen som var min.
Jag hade gul kjol och hade blött igenom massor...
Blev så generad så att jag inte visste vad jag skulle göra eller vart jag skulle ta vägen.
Till sist ställde jag bara ifrån mig termosen och sköt undan stolen som jag hade suttit på, slog mig ned väldigt försiktigt på kanten till en annan stol. Jag tror att jag resonerade som att det skulle bli ännu värre om jag sprang iväg till toa och var borta för länge.
Jag minns inget av vad vi pratade om på mötet efter det för jag var så generad att jag kunde ha dött.
Efteråt sträckte min kvinnliga kollega över sin väldigt exklusiva kavaj till mig så att jag kunde skyla fläckarna med den.
Det kommer jag aldrig att glömma, hur hon hjälpte en medsyster i nöd.
Jag städade självklart bort fläcken sedan...

/Rebecka

Jag blir helt störd när jag ska ha mens, och trots att jag vet att det är pms kan jag inte fatta det just då utan blir jätteupprörd över små saker.
Min kille och min familj och mina kompisar har fått vänja sig, för jag är ett pms-monster minst en vecka varje månad.
Sist fick jag värsta spelet för att en kollega var lite sur på mig på jobbet så jag rev upp himmel och jord och överreagerade massor och trodde att jag skulle få sparken.
Efteråt förstod jag ju så klart hur dumt det var och skämdes jättemycket.
Pms ställer alltid till det för oss tjejer. Killar borde få ha något motsvarande så att de vet hur det känns.

/Angelica

Jag blir alltid glad när jag får mens, även fast det gör så äckligt ont, för då vet jag att jag nån gång i framtiden kan få mina älskade barn som jag så innerligt vill ha.

Linda 23

Mens är för det mesta ganska jobbigt och ofrächt enligt mig, men jag kommer ihåg första gången jag fick den, jag har aldrig kännt mig så mycket som en kvinna. Det kan jag även känna idag ibland, det är ändå en viktig del av mig som kvinna och det är det som säger till mig om jag är gravid eller inte. Så var göad för mensen trots att dne kan vara lite plågsam ibland.

För några veckor sedan satt jag i bilen på väg in från landet och hamnade på P3 Star där de hade tillägnat 2 timmar till ett program om bara MENS…och även fast jag satt ensam i bilen så rodnade jag lite…. Hur sjukt är inte det? Ringde en tjejkompis och bad henne lyssna också och gud så vi fnissade. Men, faktum kvarstår – när programmet var slut så var det lite befriande. Det hade snackats så mkt mens och pinsamheter att det nästan inte var pinsamt längre…

För några dagar sedan fick jag en länk (http://www.rkuf.se/section.php?type=4&article=1775) skickad till mig av samma tjejkompis som jag pratade med i telefon den där dagen i bilen, länken gick till Röda Korsets Ungdomsförbund som tillsammans med Libresse driver en kampanj och en tävling om att våga bryta tabun och våga uttrycka sig själv och så har Röda Korsets förbundsordförande skrivit ett långt debattinlägg på hemsidan om just mens och relaterade frågor.

Vet inte vad jag vill säga med detta mer än att det känns som att MENS förföljer mig, överallt och att jag plötsligt blivit imun känns det som…. Jag har gått från att tycka att det är pinsamt till att inte ens bry mig, det rör mig inte i ryggen! MENS, MENS , MENS, MENS… Jag kan säga ordet hur många gånger som helst och inget händer, jag rodnar inte. Och det är sååå himla skönt.

Tack för att frågan lyfts säger jag bara – det ska ju inte vara pinsamt att prata om. Jag har iaf varit inne på Libresse sajt och skickat in ett bidrag och jag tycker fler borde göra det. Fler borde fatta hur skönt det är att inte tycka saker som mens är pinsamt. Shit vad jag är impad över mensdebbaten, jag vet inte varifrån det kommer, men det ska snackas mer om det!!!

Viola!

Dag tio på min p-piller-karta och utan att fråga om lov tittar mensmonstret förbi. Nu förstår jag plötsligt varför jag känt mig som gravid de senaste två veckorna. De nya pillren gör tydligen som de vill med min menscykel och innan jag vet ordet av känner jag blodet rinna mellan benen på mig och ingen är fulare än jag. Fan också! Min plan om en skön dag på stranden har plötsligt tappat sin charm och nu känner jag mig istället uppsvälld och äcklig. Som så många gånger förr trotsar jag situationen och fixar picknick som dessvärre slutar i blodbad i form av väl synliga fläckar i bak på klänningen. Väl hemma blir jag arg för att ingen har sagt något, men tackar i tystnad den som besparade mig helvetet att veta. Jag har exponerat min mens för hela Avenyn så nu tänker jag gå ner till Hemköp och tröstköpa en chokladkaka. Ska bara byta om först!

/Linda, 26

Jag får alltid mens när det passar sig minst och den är alltid oregelbunden.
För ett par veckor sedan fick jag det till och med när jag var och badade, inte roligt.

/Jackie

Jag hade sovit över hos min kille och stressade helt sjukt mycket för att jag hade försovit mig till jobbet.
Vi hade inte haft sex, för jag hade mens, och jag gillar inte att prata om det så jag försökte sköta det snyggt och sa att jag bara inte ville.
Han hade redan gått, och jag åt frukost samtidigt som jag borstade tänderna och sminkade mig och fixade med en miljard andra saker.
Jag bytte tampong, men det var inte förrän vid lunchtid på jobbet som jag kom på att jag måste ha glömt att slänga tampongen så att den låg kvar på badrumsgolvet.
Blev helt kall i hela kroppen och kunde inte tänka klart på en lång stund.
Jag skulle inte hinna hem från jobbet på lunchen eftersom det var mer än en halvtimme, och jag var rädd för att få skäll om jag kom för sent tillbaka till jobbet.
Mådde så himla dåligt hela eftermiddagen över det där, särskilt som vi alltid brukade höras under dagen med sms osv, men han hörde inte av sig, och exakt klockan fem sprang jag som en dåre till tunnelbanan och skyndade mig så mycket jag bara kunde hem till honom.
Han hade i alla fall hunnit före, hämtat sina träningskläder och gått och tränat.
Och tampongen var borta från golvet.
Jag skämdes så att jag kunde ha dött och åkte hem, tänkte att vi nog aldrig skulle träffas igen.
Men det gjorde vi.

/Sandra

När jag var 14 år och inte hade haft mens så länge hade jag min första pojkvän.
Vi var ganska blyga för varandra, och bara att hålla handen och kramas kändes stort och lite nervöst.
En dag satt jag i hans knä i skolan, i korridoren utanför ett klassrum.
Jag var så stolt över att vara en tjej med en pojkvän och ville att alla skulle se att jag och han var ihop.
Så kände jag plötsligt att jag fick mens, och det blödde genom mina byxor och syntes en stor fläck på hans jeans.
Jag sa ingenting när jag upptäckte det utan bara gick hem och grät, stannade hemma från skolan flera dagar.
Som tur var så var det ingen som låtsades om det i skolan sen, och han nämnde det aldrig.

/Jenny

Jag gifte mig i juni 1972 och det var ett stort kyrkbröllop med nästan 200 gäster.
Jag hade haft så mycket att tänka på inför bröllopet att jag hade lyckats glömma attt jag skulle haft mens för flera dagar sedan.
Så där står vi i kyrkan och fixar det sista med min frisyr, tuperat som det skulle vara på den tiden, och min syster ser över sminkningen när jag plötsligt kände att jag fick oväntat besök av "tant flod".
Klänningen var kortkort och vit så klart, och varken jag eller min syster hade mensskydd inom räckhåll.
Paniken bröt ut och toapapper fick bli lösningen, och för säkerhets skull knöt jag en stor rosa sjal som hörde till en av tärnornas klädsel runt midjan.
Efteråt sa alla att de tyckte att min idé med att ha midjesjal till klänningen var jättesnyggt.
"De skulle bara veta" tänkte jag.
Lyckligtvis glömde jag bort alltihop så fort jag gick mot altaret med min blivande man som jag fortfarande är gift med, men jag ryser fortfarande vid tanken på att det röda skulle ha valt att komma under själva ceremonin.

/Lena

Mens har räddat mig så många gånger. När jag första gången fick mens var jag ledsen och arg och trodde att jag aldrig mer skulle kunna känna mig fri. Men många gånger har den varit en välsignelse. Vi har väl alla gjort eller varit på väg att göra dumma saker, saker vi inte borde göra.

Ibland har man inte tid att tänka efter och man kanske går med på något man efteråt ångrar. Någon underlig tillfällighet har gjort att just mensen ofta stått i min väg när sådana tillfällen bjudits. Som en polis med handen formad till ett stopptecken eller en mamma med bestämd min och händerna i sidorna. Mens har fattat beslutet åt mig, tvingat mina läppar att säga ordet "nej". Och det har varit rätt. Tack mens! /Liv Alexandersson.

Jag tänkte mest tipsa om en sak som jag önskar att någon hade tipsat mig om mååånga år tidigare än för tre år sedan. Denna lilla tingest är en menskopp och jag förstår inte hur den inte kan ha slagit och säljas överallt - eller åtminstone på Apoteket. Den är ekonomisk, ekologisk, vänlig mot kroppen och gör att jag helt kan glömma bort att jag har mens för jag behöver inte vara konstant orolig för att jag haft tampongen inne för länge eller att bindan ska ha läckt på natten.

Och för dem som tycker att det låter äckligt att se sitt blod i en kopp så kan jag garantera att det är något som man vänjer sig vid otroligt fort och till slut inte tänker på över huvud taget. Snälla brudar - slå till! Jag har tidigare rekommenderat denna underbara uppfinning till 20 vänner och alla har varit otroligt nöjda. Obs, jag är absolut inte anställd för att marknadsföra menskoppen - jag tycker helt enkelt bara att den är så himla bra och har förenklat mitt mensande i otroligt stora mått! /Frida